Tänk vilken glädje dom sprider! Skulle aldrig kunna vara utan hund.
Igår satt vi och googlade american akita eftersom vi båda skulle vilja ha en sån i framtiden när vi bor bättre. (Maradona var med och kollade)
Vi såg sedan Hachi med Richard Gere. Har väl aldrig fällt så många tårar till en film! Så mysig film, men sorglig. Det värsta är att det är baserad på en verklig händelse.
Hachi var ingen American akita. Bara Akita, men hur söt som helst.
Han hittades på en tågstation som valp, lappar sattes upp, men ingen saknade honom. Så han fick bo kvar hos mannen som hittade honom. Varje dag väntar han på sin husse vid stationen eftersom husse åker tåg till och från jobbet. Dessvärre dör Hachis husse efter ett år och då börjar det jobbiga i filmen.
Se den! Bunkra upp med näsdukar....
Den riktiga Hachiko.
En staty av Hachiko. Står på samma plats där han brukade sitta och vänta.
En film av Lasse Hallström.
3 kommentarer:
Åh! Nu vill jag bara gråta igen! Fy vilken gripande film!! Jag älskar den. Jag vet dock inte om jag skulle orka se den igen.. Jag lider så otroligt med djur. Mycket mer än med människor faktiskt.
Kram Lia
Åh vad sorglig den låter :/ hundar är verkligen underbara :)
Åh vad sorglig den låter :/ hundar är verkligen underbara :)
Skicka en kommentar