Senaste veckorna har studierna inte varit det minsta motiverande och det känns som om jag tagit på mig alldeles för mycket än vad jag klarar av. Det var så roligt i början, jag var motiverad och laddad, men nu så är allt bara en enda stor ångest. Läser samma mening om och om igen och skrivuppgifterna är bara en massa svammel. Har inte ens lust att titta på böckerna. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska kännas roligare att öppna skolböckerna igen? Ny energi sökes...
Det blir inte bättre av att en enorm trötthet har smugit sig på och inget tycks hjälpa för att få den att försvinna. Skulle kunna somna vart jag än befinner mig. Antar att det bara är att vänta ut den.
Bit ihop eller bryt ihop?
7 kommentarer:
Bryt i hop och kom i gen! ;) styrke kramar till dig! :)
Tack Madde, det får bli så ;)
Puss på dig!
jag beundrar de som studerar, själv skulle jag aldrig klara av det och skulle aldrig döma någon som hoppade av, det måste vara så tidskrävande och ta så mycket energi. stort lycka till/ malla
Malla: Jag beundrar också dem som pluggar, så jag borde väl egentligen beundra mig själv då hehe ;) Men vid minsta motgång så börjar jag ifrågasätta mig själv och mina val och börjar tveka. Jag är en aning känslig när det börjar ta emot, haft tillräckligt med sånt i mitt liv, men det går ju dessvärre inte att styra över. Det är bara att kämpa på....
Usch då stumpan.
Hoppas att du hittar kraft och inspiration att fortsätta. Klart att det ska bli bra.
Men det är jobbigt när gnistan går på lågvarv.
Kram Lia
Lia: Tack gumman, det vänder nog =) Kram!
Känner precis likadant... Men kämpa på! :)
Skicka en kommentar